Labrador Retriever

Den intelligenta, lugna och familjevänliga hundrasen Labrador Retriever är världens mest populära, och har i flera år varit den vanligaste i Storbritannien, Kanada och USA. Den mångsidiga rasen förekommer i tre olika färger – gul, brun och svart – och tack vare dess vilja att tillfredställa används den ofta som ledarhund, räddningshund eller polishund hos narkotikaenheter.

Hundrasen användes ursprungligen av fiskare i norra USA för att hjälpa till med att dra in nät och fånga fisk. Efter att rasen hade korsats med bland annat Setters, Spaniels och andra Retriever-raser förbättrades dess förmåga att hämta föremål, vilket ledde till att den i allt högre utsträckning började användas vid viltjakt. Dess lugna temperament gjorde den även väl lämpad som familjehund.

Labrador Retrievers är välbalanserade, vänliga och mycket allsidiga, vilket gör att de kan anpassas till ett flertal olika funktioner samtidigt som de kan passar utmärkt som vanliga husdjur. De är sällan aggressiva, territoriala eller osäkra. De har dock en tendens att tugga på saker (ett beteende som till viss del kan tränas bort) och brukar skälla vid oväntade ljud, speciellt om de inte vet varifrån de kommer.

Labradorer är mycket vänligt inställda mot främlingar, och bör därför inte användas som vakthundar. De har även en beryktad aptit, och kan vara mycket entusiastiska när de ber om mat och godis. De som skaffar en labrador bör därför noga kontrollera hur mycket mat hunden äter för att undvika att den blir överviktig.

Labrador Retrieverns utseende

Labrador Retriever är en relativt stor hundras. Hanhundarna brukar väga mellan 29 och 36 kilo och är mellan 57 och 62 cm i mankhöjd, medan tikarna väger mellan 25-32 kilo och är 55-60 cm i mankhöjd. Labradorer som väger mer än 45 kilo anses vara överviktiga enligt American Kennel Clubs standarder. Storleken varierar dock mellan amerikanska och europeiska labradorer. Den europeiska motsvarigheten är vanligtvis lite kortare och kraftigare medan den amerikanska är lite högre och smalare. Det finns även en australiensk raslinje, men den förekommer sällan utanför Oceanien och Asien.

Labrador Retrievers förekommer i tre färger: Svart, gul (allt mellan gräddfärg och ljusrött) och choklad (medium- till mörkbrunt). Vissa labradorer har ljusa fläckar på bröstet och andra områden, men rasens päls är oftast i en solid färg. Den är även mycket tät och vattenfrånstötande; en kvarleva från rasens ursprungliga funktion som fiskehund.

Labrador Retrieverns historia

Hundrasen Labrador Retriever har sitt ursprung i staten Newfoundland, USA, strax söderut om gränsen till Kanada. Det finns två olika teorier vad gäller rasens namn. Vissa tror att den döptes efter regionen Labrador i Kanada, andra tror att namnet kommer från det spanska ordet labrador, som betyder arbete eller jordbrukare. På grund av rasens mångsidighet är det även något av ett mysterium vad den hade för förfäder.

Fiskare i Newfoundland började använda labradorer som fiskarhundar någon gång i mitten av 1500-talet. De var ivriga att göra sina ägare till lags, starka simmare och lagom stora, och hjälpte till med att dra in nät och fånga fiskar som hade lossnat från krokar. Deras korta, täta päls gjorde dem även motståndskraftiga mot kallt vatten och innebar att de inte drog med sig onödigt mycket vatten in i båten. När nybyggarna började slå sig ned och bygga permanenta bostäder korsades hundarna med andra raser, vilket förstärkte deras positiva egenskaper. Efter det började de i allt högre grad hjälpa med att hämta vilt vid jakt.

Nybyggarna som slog i Newfoundland var till övervägande del britter, och i början av 1800-talet började hemvändande nybyggare ta med sig labradorer tillbaka till England. Hundrasen, som vid den här tidpunkten kallades St. Johns, blev mycket uppskattad i England och man började snart starta kennlar för att avla fram fler. Under de närmaste 200 åren växte rasen kraftigt i både Europa och USA. Labrador Retriever är idag världens populäraste hundras.

• Andra hundraser

  • Lagotto Romagnolo